Beatric, en skånetös från finfina Lunds kommun, flyttade till storstan för att arbeta som ungdomsbibliotekarie i en liten kommun i södra Stockholm.
Varför läser jag böcker:
Den som läser böcker lever inte bara ett utan många liv. Alla dessa historier, karaktärer, livsöden, mysterier och förvecklingar ger både insikt och förståelse. Som läsare får du nya perspektiv på och en större förståelse för omvärlden och dig själv. Jag tror att en läsare är en öppnare och mindre fördomsfull människa. Att läsa gör dig till en bättre människa.
Sen är det ju fruktansvärt kul också!
Vilken typ av böcker läser du helst?
Romaner i alla dess möjliga former, historiska romaner, Sci-fi, fantasy, skräck m.m. Dessutom slukar jag med glädje en hel del ungdomsböcker. Böcker som borde läsas oavsett ålder. Anser jag, en ungdomsbibliotekarie.
Nämn en bok du tycker mycket om och motivera varför.
Jag väljer två.
Kärlekens historia av Nicole Krauss. Handlingen, karaktärerna, språket - det är så fantastiskt att jag dör en smula.
I en klass för sig av Curtis Sittenfeld. Jag har en fäbless för uppväxtskildringar och internatmiljön. Ung vuxen söker sin identitet: en berättelse om utanförskap, självförakt och klass. En bok för alla som någon gång varit osäker tonåring (har vi inte alla det?) och även om jag mången gånger vill ruska om Lee Fiora kan hennes knivskarpa iakttagelser av sig själv och omvärlden verkligen kännas i hela kroppen.
Vilka böcker undviker du?
Jag läser det mesta. Allt utom biografier, BOATS (based on a true story) och hyfsat sällan deckare och chick-lit.
Om du fick välja en författare (levande eller död) att träffa på tu man hand, vem hade du valt?
Vad svårt. Jag vet faktiskt inte. Kanske författarparet Nicole Krauss och Jonathan Safran Foer. Två av mina favoritkaraktärer är Alma (Kärlekens historia) och Oscar (Extremt högt och troligt nära). Det vore fint att prata med deras skapare. Safran Foer har dessutom nyligen skrivit den mycket angelägna Eating Animals.
Var läser du helst?
Överallt. I soffan, vid matbordet, på pendeltåget, på långresor, i sängen, på parkbänk, gående (om boken är riktigt bra). Helst läser jag koncentrerat, endast en bok åt gången och gärna fort. Gärna med en kopp te och något gott och kladdfritt att knapra på. Viktigt på senare tid: när bebis sover.
Matlagning - kul eller ett nödvändigt ont?
Roligt! Kan vara allt från avslappnande och nästintill meditativt till stressigt och spännande. Det senare gäller ofta vid matlagning till Editträffarna då det ofta är helt nya rätter med nya smaker som ska lagas - det kan bli hur som helst!
Under detta händelserika år har böckerna staplats på hög olästa. Det avslutades med en sprakande namngivningsfest, ett bröllop i lönndom och julfirande i Skåneland och där någonstans lyckades jag även klämma in lite lästid. Då tog jag mig i kragen och avslutade The Magicians av Lev Grossman. 
Det finns ett nyinstiftat pris som heter Årets boktipsare. Det är boktipset.se, Bonnierförlagen och Gilla böcker som dragit igång det hela. Så himla fint. Boktipsare är väl värda att lyftas fram och hyllas. Tycker jag. 
Edits ville ha mysigt, magiskt, mustigt och mycket av det goda att läsa under julen kunde jag förstå när vi sågs diskuterade Yates. Gärna något som påminde om Kostovas Historikern hörde jag någon säga.
I min väska finns det alltid en bok eller två eftersom jag till varje pris vill undvika risken att fastna på ett tåg någonstans utan läsmaterial. Fasan! Läsvrålet i mitt inre har lett mig till att plöja SJ's Kupé inte bara en, utan två eller tre gånger på jakt efter en eventuell missad notis i en undangömd vrå. För övrigt kan jag rekommendera Fråga lokföraren. Oanat spännande och lärorikt. Måhända hänger det samman med min fäbless för specialintressen. När jag roffar åt mig tidningen hemma vid frukostbordet hos föräldrarna i Skåne bläddrar jag alltid fram till sista sidans Frågespalt. Den där sidan där i huvudsak äldre ringt in och frågat om allt från det korrekta sättet att göra gurkinläggningar och särskilda tvålflingor till en nostalgisk berättelse om Skillinges lantvaruhandel. För att inte glömma den eviga diskussionen om bristen på hänsyn och etikett i allmänhet och på bussen/tåget i synnerhet. Så spännande och lärorikt! I love it.
Det stora huset visade sig emellertid vara en utmärkt bokcirkelbok. Flera av oss kände att vi velat diskutera boken med någon medan vi läste för att kunna reda ut alla lösa trådar i berättelsen. Krauss har byggt upp en historia runt ett stort och otympligt skrivbord och dess ägare, och läsaren strävar hela tiden försöker förstå hur allt hänger samman, vilket inte är helt enkelt. Medvetet har Krauss gjort detaljer från de olika berättelserna lika och vi luras flera gånger att tro att det är på ett eller annat sätt.
Elisabeth (kallas mestadels för Lisa, men eftersom Edit består av två Lisor kallar vi Elisabeth för Elisabeth) är uppväxt på Lidingö och jobbar nu som utbildare på ett IT-företag i Stockholm.
Medan vi pratade om våra böcker åt vi Pho (uttalas Fö), vietnamesisk nationalrätt bestående av nudlar, buljong, grönsaker och kött (hos oss var köttet utbytt mot tofu) som förekommer i Ru. Man var bara tvungen att digga alla små fina skålar med färgglatt innehåll, goda kryddor och färska grönsaker. Det såg så välgörande ut! Buljongen hade bland annat smak av ingefära och kanel och det var smakrikt utan att vara överdrivet kryddigt eller starkt. Till efterrätt åt vi kräm (eller var det kompott?) med jordgubbar, fläder och rabarber, vilket inte hade någon koppling till böckerna, men ack till den fina svenska sommaren och det goda som hör därtill. Lisa, som inte gillar bär, fick en glassbåt istället och vips var alla nöjda och belåtna.
Ru var vår andrabok så vi behandlade den bara ytterst kort. Men de tre som läst den, Ann-Louise, Lisa och Elisabeth, var alla överens om att det var en vacker liten berättelse skriven som ett tankeflöde där minnen blandades med nutid på ett fint sätt. 
Vi pratade bland annat om Murakamis sätt att skriva om sex och sexualitet. Onani, lesbiskt sex, unga kvinnor som har sex med äldre män - är han gubbsjuk? Stilen är saklig och krass och det blir aldrig romantiskt snaskigt, men utan tvivel är sexualitet centralt i boken. Beatrice och Lisa tyckte att det blev sjukt, medan Ann-Louise, Josefin och Elisabeth kunde uppskatta det sakliga sättet att skildra sexualitet som en del av mänskligt leverne.
