The people of Edit, del 1: Elisabeth

Elisabeth (kallas mestadels för Lisa, men eftersom Edit består av två Lisor kallar vi Elisabeth för Elisabeth) är uppväxt på Lidingö och jobbar nu som utbildare på ett IT-företag i Stockholm.

Varför läser du böcker?
Varför läser man inte böcker? Att läsa böcker är det allra bästa tidsfördrivet som finns! Det är att lämna sin egen värld för ett litet tag och flytta in i en ny värld, en ny kultur, ett nytt tankesätt. Det är ett tillfälle att få byta skepnad och för en kort stund vara en sydafrikansk mamma till en pojke som just mördat en amerikansk flicka, en japansk massmörderska, en australiensisk sagoberätterska eller töntig dominikansk kille som aldrig får ligga med några tjejer.

Vilken typ av böcker läser du helst?
Realistiska romaner och självbiografier.

Nämn en bok du tycker mycket om och motivera varför.
Jag tycker om att bli berörd när jag läser böcker. Jag vill skratta, gråta, bli arg och kanske till och med lite rädd. Hela känsloregistret fick vara med när jag läste Siri Hustvedts Vad jag älskade. Det är en berättelse om kärlek och om sorg med människorna i fokus. Emellan åt blir den filosofisk men ändå aldrig svår. Det var en bok som jag grät till men också skrattade med.

Vilka böcker undviker du?
Fantasy.

Om du fick välja en författare (levande eller död) att träffa på tu man hand, vem hade du valt?
Jag skulle gärna träffa något av de New York-baserade författarparen Siri Hustvedt och Paul Auster eller Nicole Krauss och Jonathan Safran Foer. Jag föreställer mig att de har de så vansinnigt mysigt i sina hus i Brooklyn där de sitter hela dagarna och dricker te och skriver mästerverk.

Var läser du helst?
I Laminofåtöljen i vardagsrummet. Med en kopp te på fönsterbrädan och en katt i knät.

Matlagning - kul eller ett nödvändigt ont (motivera!)?
Jag tycker mycket om mat och mycket om när andra lagar mat. Lagar jag själv blir det mest fil och flingor eller Keldas färdiga soppor. Eftersom jag hittills nästan bara lyckats tipsa om böcker från Baltikum och börjar tröttna på att laga kål och rödbetssoppa har en och annan låda hämtmat lyckats dyka upp på bordet när vi är hemma hos mig.

Sommarläsning

Denna gång var det min tur att tipsa om böcker. Jag såg framför mig sommar, strandhäng, läsning i hängmatta, regnrusk och inomhus med god bok, och vad vill man läsa då? Jag tänkte så här:

En klassiker hör sommaren till. I år har Anna Karenina av Lev Tolstoj (Jo, han hette Lev, men kallades Leo) kommit ut i nyöversättning och verkar hetare än någonsin. Citat som "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis" gör att jag vill läsa.

Lite chicklit är lättsmält i sommarvärmen. Även om jag tycker att chicklit är lite skämslitteratur så blev jag sugen på Emma Hambergs Baddaren. Verkar småputtrig.

Jonas Karlssons Det andra målet har varit på min att-läsa-lista länge och passar som sommarläsning, tycker jag. Noveller om vardagens absurditeter verkar fint och passar när man inte orkar hålla något längre attention span utan vill kunna lägga ifrån sig boken mellan kafferep, staketmålning, amning eller gudvetvad.

Nicole Krauss Det stora huset har varit vårens stora snackis i media. Kanske inte så mycket boken i sig som Krauss och hur oändligt präktig och fulländad hon verkar. Journalisterna vill liksom slå hål på denna magnifika bild, men har väl inte riktigt lyckats. Boken verkar bra. Lika bra som Kärlekens historia, tro?

Morgan Larsson radiopratar i Christer i P3. Han verkar så himla snäll och mysig. Nu har hans uppväxtskildring och tillika hyllning av åttiotalet kommit ut som pocket. Radhusdisco verkar vara allt man kan drömma om som sommarläsning: varm, rolig och hemtrevlig.

Edit röstade. Domen föll. Förstaboken blev inte helt oväntat Det stora huset. Flera av oss är smått förälskade i Kärlekens historia och nyfikenheten var stor. Kan hon skriva fler så bra böcker? Som andrabok valde vi Radhusdisco (Även om Ann-Louise inte riktigt kände suget efter att ha slutat lyssna på Christer i P3 eftersom Morgan senaste året bara kört slentriansändningar).

Nu stoppar vi näsan i böckerna, badar, dricker kaffe i syrénbersåer och återkommer i augusti. Glad sommar & trevlig läsning!

1Q84, den nakna sanningen i punktform

KARAKTÄRER

Aomame, Tengo, Den gamla damen, Tamaru (livvakt), Ayumi (Aomames väninna), Fukaeri, little people, Tsubasa, Professor Ebisuno, Komatsu (förläggare)


SÅDANT VI GILLADE
Journalistisk saklig berättarstil som kontrast till komplicerad handling
Relationen mellan Aomame och den gamla damen
Relationen mellan Aomame och Tamaru
Spännande med japanskt perspektiv på Sverige – ”Strindberg kvinnohataren”.
Sidospår, exempelvis runt Aomames namn, små berättelser som kan leva för sig och kanske utgör en pusselbit i det stora pusslet.
Referenser till västerländsk kultur


SÅDANT VI INTE GILLADE
Journalistisk saklig berättarstil
Språkligt ojämnt, radar saker på vartannat. Juvenilt!
Gubbsjukt. Varför?
När Tengo läser högt ur Tolstoj – alldeles för långt!
Snålt av Murakami att ge ut boken i tre delar istället för en.


SÅDANT VI UNDRADE ÖVER
Dödade little people hunden? Varför då?
Är little people onda eller goda?
Är Tengos roman berättelsen om hans liv?
Är Tsubasa och Fukaeri samma person?
Hur ser en isklyvare ut?
Vad är en ordbehandlare? Är det samma sak som en dator?
Ska vi lära oss något av romanen?

MOTIV & TEMA
Anspelning på Orwells 1984 och Big Brother
Världen är inte som vi tror att den är.
Ödestro (shintoismen)

Det doftar kanel och vi funderar över om Murakami är gubbsjuk

Det var nästan midsommar när vi träffades för att avhandla Haruki Murakamis 1Q84 och Ru av Kim Thúy. Editträff hos Ann-Louise är inte sällan den mest matlyxiga och matlyx var det även denna gång. Även om Ann-Louise själv sa att "det var väl ingenting" och "det är bara att röra ihop" var vi andra grymt imponerade. Som alltid.

Medan vi pratade om våra böcker åt vi Pho (uttalas Fö), vietnamesisk nationalrätt bestående av nudlar, buljong, grönsaker och kött (hos oss var köttet utbytt mot tofu) som förekommer i Ru. Man var bara tvungen att digga alla små fina skålar med färgglatt innehåll, goda kryddor och färska grönsaker. Det såg så välgörande ut! Buljongen hade bland annat smak av ingefära och kanel och det var smakrikt utan att vara överdrivet kryddigt eller starkt. Till efterrätt åt vi kräm (eller var det kompott?) med jordgubbar, fläder och rabarber, vilket inte hade någon koppling till böckerna, men ack till den fina svenska sommaren och det goda som hör därtill. Lisa, som inte gillar bär, fick en glassbåt istället och vips var alla nöjda och belåtna.

Ru var vår andrabok så vi behandlade den bara ytterst kort. Men de tre som läst den, Ann-Louise, Lisa och Elisabeth, var alla överens om att det var en vacker liten berättelse skriven som ett tankeflöde där minnen blandades med nutid på ett fint sätt. 

1Q84 var vår förstabok och det fanns mycket att diskutera. I boken får vi följa läraren Tengo och seriemördaren Aomame som kommit in i den värld som kallas 1Q84, snarlik den de trodde var 1984, men där något vridits om och deras öden sakta dras mot varandra. Boken är första delen i en trilogi där andra delen redan finns på svenska och sista delen kommer ut i höst.

Vi pratade bland annat om Murakamis sätt att skriva om sex och sexualitet. Onani, lesbiskt sex, unga kvinnor som har sex med äldre män - är han gubbsjuk? Stilen är saklig och krass och det blir aldrig romantiskt snaskigt, men utan tvivel är sexualitet centralt i boken. Beatrice och Lisa tyckte att det blev sjukt, medan Ann-Louise, Josefin och Elisabeth kunde uppskatta det sakliga sättet att skildra sexualitet som en del av mänskligt leverne.

Vi fastnade också vid personportätten och tyckte särskilt om Aomames relation till den gamla damen som ger henne morduppdragen och tystnaden som finns mellan livvakten Tamaru och Aomame. Lisa tyckte inte att hon tyckte om någon karaktär riktigt och allra minst Aomame till en början. Och Lisa vill ju helst gilla en karaktär för att gilla boken.

1Q84 anspelar på Orwellls 1984. Istället för Big Brother hittar vi little people i denna roman. Vad eller vem är little people? De är förmodligen några som ser allt och hör allt, precis som storebror, konstaterade vi. Vi diskuterade också om man kan tolka dessa väsen symboliskt, även om de tar fysisk form i boken. Ann-Louise kände igen gestaltningen från den japanska shintoismen och menade att så nog var fallet. Vi funderade också över om det fanns något som Murakami ville lära oss. Har han smugit in någon samhällskritik likt Orwell? Förmodligen måste vi läsa de andra två delarna för att få svaret.

Vietnamesisk Pho, Ru och 1Q84

Edits träffades nyss hemma hos Ann-Louise för att prata om Murakamis 1Q84 och Ru av Kim Thúy. Vad tyckte vi? Vad åt vi? Vilka böcker ska vi läsa till nästa gång? Uppdatering och recept kommer strax, men fram till dess bjuder vi på en bild på en del av allt det goda vi åt. Känn avundsjukan.

Ett sätt att läsa och prata om böcker

Edits har bestämt sig för att ta boksamtalandet till nya höjder och utgå ifrån en modell att prata om böcker som Josefin och Beatrice har erfarenhet av från skolans värld. Aidan Chambers är författare och lärare och har gett ut ett antal romaner, men också flera böcker om hur man kan prata om böcker. Modellen han har skapat är enkel, men ger bra ramar och en tydlig utgångspunkt att utgå ifrån och kan också vara ett sätt att minnas det man läst. Man kan tänka sig modellen som fem spalter, vilka man fyller med innehåll och tar med sig till boksamtalet. Spalten som heter motiv och tema målar man främst upp tillsammans efter att man summerat gruppens åsikter runt de fyra första. Så här kan det se ut:

KARAKTÄRER	+	-	?	MOTIV & TEMA
Vilka är de viktiga karaktärerna?	Vad är bra med boken?	Vad gillar du inte i boken?	Finns det något du inte förstår?	Kan du urskilja något motiv eller tema?

Edits

Bokcirkeln Edit har funnits sedan maj 2009 och består av Lisa, Lisa, Beatrice, Josefin, Ann-Louise, Johanna och ibland också Maria. Ansvaret för att välja böcker roterar och vi väljer helt efter eget tycke och smak. Ibland har bokvalen ursprung i ett tema, ofta är de bara ett gäng böcker vi gillar och vill läsa.

Efter en bokpresentation väljer vi demokratiskt en förstabok och en andrabok bland de som presenterats. När vi sedan läst en bok träffas vi hemma hos den som tipsat om boken och den personen bjuder då på något att äta som är kopplat till boken vi läst. Det är alltid gott. Vi tycker olika om böckerna, och det är väl hela poängen. Här tänker vi från och med nu samla våra åsikter om böckerna vi läst tillsammans med recepten på allt gott vi ätit så att vi minns allt det goda. Välkommen!