Bokgodis

I min väska finns det alltid en bok eller två eftersom jag till varje pris vill undvika risken att fastna på ett tåg någonstans utan läsmaterial. Fasan! Läsvrålet i mitt inre har lett mig till att plöja SJ's Kupé inte bara en, utan två eller tre gånger på jakt efter en eventuell missad notis i en undangömd vrå. För övrigt kan jag rekommendera Fråga lokföraren. Oanat spännande och lärorikt. Måhända hänger det samman med min fäbless för specialintressen. När jag roffar åt mig tidningen hemma vid frukostbordet hos föräldrarna i Skåne bläddrar jag alltid fram till sista sidans Frågespalt. Den där sidan där i huvudsak äldre ringt in och frågat om allt från det korrekta sättet att göra gurkinläggningar och särskilda tvålflingor till en nostalgisk berättelse om Skillinges lantvaruhandel. För att inte glömma den eviga diskussionen om bristen på hänsyn och etikett i allmänhet och på bussen/tåget i synnerhet. Så spännande och lärorikt! I love it.

Men!

När jag lyxar till det. När läsningen kommer i första hand. När den är planerad och inte bara något jag stjäl till mig i vardagshetsen. Då vill jag sitta bekvämt tillbakalutad i schäslongen med en kopp te och något litet gott att tugga i mig då och då. Någon form av bokgodis. Det får inte vara för stort. Det måste gå under kategorin mumsbitar. Det får inte vara för smuligt. Man vill ju föregå med gott exempel och inte smula ner sina egna biblioteksböcker. Alltför kladdiga ting går bort av samma anledning.

I går medan barnet sov och sambon njöt av värmen och en kall öl på Malta(!) kröp jag upp i soffan med Lev Grossman och hemgjord dajmtryffel. Ett utmärkt exempel på bokgodis. Men gott folk, glöm för allt i världen inte de små söta knäckformarna. Annars blir det kakaopulver över hela sidorna. Och det vill vi ju inte.