Vi pratar om Mordet på Orientexpressen och undviker paprikasoppa i mustascherna

Det har varit jul och Edit har läst Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie och Vid vansinnets berg av H.P Lovecraft. Eller om vi ska vara petiga (och det ska vi!) så hade bara Lisa läst ut Vid vansinnets berg. För egen del blev Lovecrafts adjektivfest i värsta laget, Aspudds-Lisa blev förmodligen skrämd av tanken på fantasy och de andra två hade helt enkelt inte hunnit börjat på den. Nu hade jag velat skriva att Lisa blivit rikligt belönad för sitt läsande, men hon var gruvligt besviken. Vid vansinnets berg var en märklig och svårläst bok.

Men!

Vår huvudbok var Mordet vid Orientexpressen och Edits var alla överens om att det var en mysig bok. Kanske inte så spännande, men småputtrig och trivsam. Den mördade var ju trots allt ond, och fick ju lite vad han förtjänade. Karaktärerna var härligt stereotypa och statiska på det sätt som liknar sagan och som gör det enkelt att dela in världen i god och ond. Det må så vara att sådan litteratur inte alltid är den största, men ett par pusseldeckare om året gör bara gott.

Medan vi pratade om våra böcker åt vi paprikasoppa med getosttoast precis som Poirot gör under en av sina första dagar på Orientexpressen. Eller förresten, att det är just paprikasoppa vet vi inget om, men att han äter soppa som han undviker att få i mustascherna är i alla fall säkert. Är du sugen på att göra paprikasoppa själv så hittar du receptet här. Till efterrätt åt vi English trifle, en kaka där man blandar nästan allt gott som finns och sedan äter det. I min trifle fanns chokladkaka, vaniljkräm, chokladkräm, färska och frysta hallon samt grädde på det. Vad jag förstår kan man blanda i lite vad som faller en in (fast helst inte kött så som Rachel i Vänner gör).

Innan kvällen led mot sitt slut hade vi utöver böckerna också avhandlat konflikträdsla, kostymdramer, tv-spelande och tågresandets väl och ve. Det var Ann-Louise som stod för boktipsandet denna gång och det återstår för henne att presentera böckerna, men jag säger så här: en fin kvalitetsblandning var det. Och boken från Sydamerika (eller var det Mellanamerika?) valde jag för egen del helt självklart bort.

Yates, baklava och bokkollo

I tisdags var Edit bjudna till Sjöstaden för att bokprata om Richard Yates Easter Parade och lite om andraboken Boken om Blanche och Marie av Per Olov Enquist.

Vi var överens om att Easter Parade var en riktig höjdarbok och att trots att de kvinnliga huvudkaraktärerna inte är särskilt sympatiska så tycker man om dem och vill krama dem.
Det är alltid lite lurigt när en författare skriver en bok med utgångspunkt från det motsatta könet, vilket Yates ändå har lyckats bra med. Men som någon sa (Bea? Lisa?), kvinnoporträtten är sakligt beskrivna, medan de manliga karaktärerna innehåller djup och olika lager.
Systrarna Sarah och Emily har man läst om förrut, i andra böcker. Det är inga nyskapande karaktärer, man känner igen dem. Det var intressant att se hur de hela tiden strävade efter varandras liv. Sarah hade författardrömmar som Emily och ville flytta in till staden, men stannade i slutändan hos sin misshandlande make. Hennes söner påpekar också flera gånger hur Emily verkar leva en fantastiskt liv. Emilys många kärleksaffärer kan ses som ett försök att hitta en bra karl och ha en stabil relation, som Sarah verkar ha.
Lisa Sm berättade att Easter Parade inte bara är den årliga påskparaden, utan att det även har betydelsen att ta på sig sina finaste kläder och spatsera runt och visa upp sig. Att visa upp en fasad. Och det är precis det boken handlar om, systrarnas, och moderns, konstanta försök att hålla uppe fasaden

Till bokpratet serverades vegetarisk moussaka, enligt recept härifrån. Emilys och Andrews första träff var på en grekisk restaurang. Till efterrätt åt de baklava, "hon var inte så förtjust i flottet kring hans mun, men det torkade han bort innan han högg in på baklavan." Och jag konstaterar hur svårt det är att fotografera mat.

Vegetarisk moussaka

Baklava enligt Leila

Josefin och Lisa redogjorde för sitt besök på Nobelmuseet och Marie Curie-utställningen. Vi tyckte båda att den var något platt, för mycket text och för lite känna på radium, typ. Bäst var reklamen för de olika radium-skönhetsprodukterna som faktiska fanns att köpa en kort period. Plus radiumvatten!

Nästa gång Edit ses åker vi på kollo, bokkollo. Blidö är resemålet under en helg i november och då ska vi ta med oss personliga boktips, travar med böcker och hoppas på att det är lite höstruskigt sådär, så att en filt, en bok och fina vänner är det enda man behöver.

Vi äter äggakaga och pratar om det här med att vara arg feminist

Vad har Liv Strömquist och äggakaga gemensamt, kan man undra? Båda är från Skåne, naturligtvis! Och då passade det ju utmärkt att Beatrice vispat ihop en gudomlig äggakaga (utan fläsk och med sparris) för oss att äta medan vi pratade om Prins Charles känsla.

Edits var en kvinna kort denna dag (Anlo väntade tappert på bebis hemmavid), men vi som var där, Lisorna, Beatrice och jag, var ense om att Prins Charles känsla var en intressant bok. Medan vi tuggade äggakaga diskuterade vi livligt om kvinnligt och manligt och om det här med att vara arg feminist. Jag tror att man kan sammanfatta att ingen av oss orkade vara arg längre, men att boken satt fingret på frågeställningar värda att fundera mer över. Varför vänder sig barn till mamma och inte till pappa för tröst? Finns de emotionellt störda männen i Strömquists bok i verkligheten?

Eftersom jag konstaterat att jag är usel på att fotografera mat, kommer det kanske aldrig att dyka upp en bild på vår ljuvliga äggakaga och den äppelkompott vi åt till efterrätt, men ett recept kommer Beatrice säkerligen att bjuda på inom kort.

Ett sätt att läsa och prata om böcker

Edits har bestämt sig för att ta boksamtalandet till nya höjder och utgå ifrån en modell att prata om böcker som Josefin och Beatrice har erfarenhet av från skolans värld. Aidan Chambers är författare och lärare och har gett ut ett antal romaner, men också flera böcker om hur man kan prata om böcker. Modellen han har skapat är enkel, men ger bra ramar och en tydlig utgångspunkt att utgå ifrån och kan också vara ett sätt att minnas det man läst. Man kan tänka sig modellen som fem spalter, vilka man fyller med innehåll och tar med sig till boksamtalet. Spalten som heter motiv och tema målar man främst upp tillsammans efter att man summerat gruppens åsikter runt de fyra första. Så här kan det se ut:

KARAKTÄRER	+	-	?	MOTIV & TEMA
Vilka är de viktiga karaktärerna?	Vad är bra med boken?	Vad gillar du inte i boken?	Finns det något du inte förstår?	Kan du urskilja något motiv eller tema?