Det stora huset - den nakna sanningen i punktform

KARAKTÄRER
Daniel Varsky, Nadia, Lotte Berg, familjen Weisz, Domaren, Uri och Dovnik. 

SÅDANT VI GILLADE
Berättelsen om Uri och Dovnik.
Porträtten av människors ensamhet.

SÅDANT VI INTE GILLADE
Nadias berättelse. Ångest!
Alldeles för långa kapitel!

SÅDANT VI UNDRADE ÖVER
Vem är Daniel Varsky?
Hur hänger de olika berättelserna ihop?
Har Krauss verkligen skrivit boken utan att veta hur den skulle sluta?

MOTIV & TEMA
Att återställa det gamla.
Ensamhet - hur människor som lever nära inte känner varandra.
Den ensamma författaren med sitt skrivbord i den egna skrivarlyan.

Vi äter en auberginerätt och funderar över den där Daniel Varsky

Det har varit sommar och Edits har läst Det stora huset av Nicole Krauss. Förväntningarna var höga. Kanske lite för höga efter hajpandet av Krauss tidigare bok Kärlekens historia som flera av oss läst. Men när vi sågs hemma hos mig en småregnig och nästan tropisk augustikväll var vi nog ändå nöjda med vår läsning. Ingen busvisslade, ingen gjorde vågen och ingen grät. Vi var kort och gott nöjda.

Det stora huset visade sig emellertid vara en utmärkt bokcirkelbok. Flera av oss kände att vi velat diskutera boken med någon medan vi läste för att kunna reda ut alla lösa trådar i berättelsen. Krauss har byggt upp en historia runt ett stort och otympligt skrivbord och dess ägare, och läsaren strävar hela tiden försöker förstå hur allt hänger samman, vilket inte är helt enkelt. Medvetet har Krauss gjort detaljer från de olika berättelserna lika och vi luras flera gånger att tro att det är på ett eller annat sätt.

En av bokens gäckande gåtor är Daniel Varsky. Han är mannen som allt verkar handla om, kanske själva nyckel till berättelsen och den enda viktiga person som Krauss inte låter få en egen berättelse. Hon skriver istället om Nadia som lånar skrivbordet av Daniel Varsky, Lotte Berg som ser sin son i honom, om släkten Weisz som ägde skrivbordet allra först och som förlorar det under andra världskriget och om domaren Uri och hans son som genom ödets irrvägar får leva med konsekvenserna av de forna ägarnas jakt på skrivbordet.

Nadia åker i bokens början hem till Daniel för att hämta möblerna och däribland skrivbordet han lånar ut och här blir hon bjuden på middag: "Det luktade dessutom mat, något som senare skulle visa sig vara en auberginerätt som han lärt sig laga i Israel." Och vilken auberginerätt lagade Daniel Varsky om inte ratatouille, tänkte jag. Medan vi diskuterade Det stora huset åt vi denna grönsaksröra med vitlökscrème och foccacia. Till efterrätt bjöds det på knäckig blåbärskaka, med handplockade blåbär från Blekinges djupa skogar, och vaniljglass till det.

Vi diskuterade Nicoles sätt att skriva och låta berättelsen växa fram utan att ha en färdig story klar från början, vi pratade om vikten av att läsa sammanhängande och ofoget i att skriva långa kapitel. Vi var också ganska eniga om att berättelsen om domaren, sönerna Uri och Dovniks var den intressantaste om än den var oändligt sorglig och att Nadias berättelse var den vi kunde varit utan.

Vi som läst Morgan Larssons uppväxtskildring Radhusdisco som var andraboken denna gång var belåtna. Det var småputtrigt med stor igenkänning och berättelser som dem om killen med äckelburken (en burk full med kroppsavlagringar) eller den om hur Morris och hans kompis får leka med rikemansungens fina leksaker en hel sommar utan att han vet om det är sådana vi kommer att minnas.

Sommarläsning

Denna gång var det min tur att tipsa om böcker. Jag såg framför mig sommar, strandhäng, läsning i hängmatta, regnrusk och inomhus med god bok, och vad vill man läsa då? Jag tänkte så här:

En klassiker hör sommaren till. I år har Anna Karenina av Lev Tolstoj (Jo, han hette Lev, men kallades Leo) kommit ut i nyöversättning och verkar hetare än någonsin. Citat som "Alla lyckliga familjer liknar varandra, varje olycklig familj är olycklig på sitt eget vis" gör att jag vill läsa.

Lite chicklit är lättsmält i sommarvärmen. Även om jag tycker att chicklit är lite skämslitteratur så blev jag sugen på Emma Hambergs Baddaren. Verkar småputtrig.

Jonas Karlssons Det andra målet har varit på min att-läsa-lista länge och passar som sommarläsning, tycker jag. Noveller om vardagens absurditeter verkar fint och passar när man inte orkar hålla något längre attention span utan vill kunna lägga ifrån sig boken mellan kafferep, staketmålning, amning eller gudvetvad.

Nicole Krauss Det stora huset har varit vårens stora snackis i media. Kanske inte så mycket boken i sig som Krauss och hur oändligt präktig och fulländad hon verkar. Journalisterna vill liksom slå hål på denna magnifika bild, men har väl inte riktigt lyckats. Boken verkar bra. Lika bra som Kärlekens historia, tro?

Morgan Larsson radiopratar i Christer i P3. Han verkar så himla snäll och mysig. Nu har hans uppväxtskildring och tillika hyllning av åttiotalet kommit ut som pocket. Radhusdisco verkar vara allt man kan drömma om som sommarläsning: varm, rolig och hemtrevlig.

Edit röstade. Domen föll. Förstaboken blev inte helt oväntat Det stora huset. Flera av oss är smått förälskade i Kärlekens historia och nyfikenheten var stor. Kan hon skriva fler så bra böcker? Som andrabok valde vi Radhusdisco (Även om Ann-Louise inte riktigt kände suget efter att ha slutat lyssna på Christer i P3 eftersom Morgan senaste året bara kört slentriansändningar).

Nu stoppar vi näsan i böckerna, badar, dricker kaffe i syrénbersåer och återkommer i augusti. Glad sommar & trevlig läsning!