Vi pratar om Mordet på Orientexpressen och undviker paprikasoppa i mustascherna

Det har varit jul och Edit har läst Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie och Vid vansinnets berg av H.P Lovecraft. Eller om vi ska vara petiga (och det ska vi!) så hade bara Lisa läst ut Vid vansinnets berg. För egen del blev Lovecrafts adjektivfest i värsta laget, Aspudds-Lisa blev förmodligen skrämd av tanken på fantasy och de andra två hade helt enkelt inte hunnit börjat på den. Nu hade jag velat skriva att Lisa blivit rikligt belönad för sitt läsande, men hon var gruvligt besviken. Vid vansinnets berg var en märklig och svårläst bok.

Men!

Vår huvudbok var Mordet vid Orientexpressen och Edits var alla överens om att det var en mysig bok. Kanske inte så spännande, men småputtrig och trivsam. Den mördade var ju trots allt ond, och fick ju lite vad han förtjänade. Karaktärerna var härligt stereotypa och statiska på det sätt som liknar sagan och som gör det enkelt att dela in världen i god och ond. Det må så vara att sådan litteratur inte alltid är den största, men ett par pusseldeckare om året gör bara gott.

Medan vi pratade om våra böcker åt vi paprikasoppa med getosttoast precis som Poirot gör under en av sina första dagar på Orientexpressen. Eller förresten, att det är just paprikasoppa vet vi inget om, men att han äter soppa som han undviker att få i mustascherna är i alla fall säkert. Är du sugen på att göra paprikasoppa själv så hittar du receptet här. Till efterrätt åt vi English trifle, en kaka där man blandar nästan allt gott som finns och sedan äter det. I min trifle fanns chokladkaka, vaniljkräm, chokladkräm, färska och frysta hallon samt grädde på det. Vad jag förstår kan man blanda i lite vad som faller en in (fast helst inte kött så som Rachel i Vänner gör).

Innan kvällen led mot sitt slut hade vi utöver böckerna också avhandlat konflikträdsla, kostymdramer, tv-spelande och tågresandets väl och ve. Det var Ann-Louise som stod för boktipsandet denna gång och det återstår för henne att presentera böckerna, men jag säger så här: en fin kvalitetsblandning var det. Och boken från Sydamerika (eller var det Mellanamerika?) valde jag för egen del helt självklart bort.